Sätt barnen i centrum inte datorn!

En gammal debatt som behöver föras igen!
DN (22/2 08) skriver om en förtvivlad pappa som vill varna andra föräldrar för Internet och Webbkameror. Hans 11 åriga dotter blev våldtagen av en 25 årig man vid ett möte. De hade etablerat kontakt på en community (hamsterpaj).
För de enskilda individerna som är drabbade av brottet, är detta givetvis en katastrof, om detta råder ingen tvekan.

Jag reagerar däremot på DN:s lilla ”tipsruta” för föräldrar som känner sig oroade över sina barns Internetanvändning. Där rekommenderas bl.a. att man ska placera datorn i ett rum så alla kan se vad som händer på skärmen. Den här debatten har förts på KK stiftelsens sida tidigare och jag tog då del av många kloka inlägg.

Min uppfattning är klar. Det är barnet som skall placeras i centrum och synliggöras – inte datorn med sin skärm per se.

Endast genom aktiva dialoger och stundom tufft närvaro, kan vi skapa de relationer som barn och unga behöver för att kunna utveckla den självkänsla och självkännedom som de behöver för att livsnavigera. Såväl i digitala som fysiska ”rum”.

Var intresserad! Våga fråga! Våga visa vad du själv kan och vad du är osäker på! Utforska tillsammans men låt också tillit växa.

Internet är en del av barns vardag idag och där ska de också ha rätt att vara själva, precis som i den verkliga världen. Vad är skillnaden? Det viktiga är att bry sig – och våga sätta gränser… våga vara vuxna!

Publika, vardagsrumsskärmar som står ”mitt i” skulle jag själv aldrig klara att hantera. Att skriva den här bloggen bygger på att jag har min dator i knät… helt för mig själv i min favoritfotölj, där ingen stör.

Min dotter kanske skriver på sin blogg just nu… det vet jag inte men jag ska fråga!

Eva Fors

LIKA nu när Lärarhögskolan gått samman med Stockholms universitet

Vid årskiftet blev Lärarhögskolan en del av Stockholms universitet.
De tre tidigare institutionerna har nu förändrats och vi har nu åtta utbildningsvetenskapliga institutioner som passar in i universitetets struktur.

För LIKA-projektets del arbetar vi nu med att föra in det vi redan gjort i passande kurser vid dessa utbildningsvetenskapliga institutioner. Samtal förs med de nya prefekterna och vi har också fått in personal från SU i projektet. Vi har många tankar och visioner inför framtiden.

Lärum fortsätter att hålla i kompetensutvecklingen vid SU, men nu har också Universitetspedagogiskt centrum kommit med som en resurs. Vi fortsätter naturligtvis vårt givande samarbete med GIH, KMH och KTH.

Läs gärna mer om lärarutbildningen, Lärum och UPC:
Lärarutbildningar vid SU: http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6577
Lärum http://www.larum.su.se/
Universitetspedagogiskt centrum http://www.upc.su.se/

Undrar du över något så hör av dig!
Annika Hössjer
annika.hossjer@upc.su.se

Dataspelande som något bra ur pedagogisk synvinkel?

Den senaste tiden har jag stött på dataspel som fenomen utifrån flera olika källor och synsätt. En källa var ett ämnesdidaktiskt seminarium där professor Gunilla Svingby, Malmö Lärarhögskola, talade om dataspelande i undervisningssammanhang. Hon visade vilken resurs olika typer av spel kan vara, t ex för att öka kreativiteten hos elever.
Det här gäller förstås inte alla spel, men hon exemplifierade vissa som man undersökt. Som alltid finns ett genusperspektiv! Flickor spelar mer relations- och kommunikationsspel, pojkar väljer spel som tränar problemlösningsförmåga. Gunilla Svingby rekommenderade att ge dataspel som läxa till eleverna för att träna olika förmågor. Gissa om mina barn tyckte att det var en bra idé?

En annan mycket bra resurs är Myndigheten för skolutveckling. http://itforpedagoger.skolutveckling.se/teman/spel/skolforum07/ Jag rekommenderar att gå in och titta på filmerna! Jonas Linderoth problematiserar detta ämne på ett uppfriskande sätt. Han har ett helt annat synsätt på fenomentet än Gunilla Svingby. Jättespännande!

Hur ser du på deras olika sätt att uppfatta detta?

En dag satt jag och såg på TV. Det var ett program från UR där gymnasielärare berättade hur de använde sig av dataspel i undervisningen. Pedagogerna Göran Lange och Bengt Sahlqvist berättade om sitt arbete och diskuterade vilket förhållningssätt man kan ha till dataspelande som fenomen. En av dem var lärare i franska. Hans eleverna fick gå in i ett onlinespel på nivå 1 där alla instruktioner var på franska. Även datorspelet World of Warcraft, som spelas av miljoner människor, används av språklärare i undervisningen.
Här vill jag slå ett slag för alla resurser som finns på UR. http://www.ur.se/pedagog/Fortbildning/

Datorn i utbildningen nr 7-07 innehåller också läsvärda sidor kring dataspel. http://www.diu.se/nr7-07/nr7-07.asp


Hur uppfattar ni dataspel som pedagogisk resurs? Vilka erfarenheter har ni?

Vi uppskattar verkligen att få respons från alla kloka människor som finns runtomkring oss!


Vi hörs!
Annika

Ett tips för dig som vill börja arbeta med IT i klassrummet!

"Det är ett maktskifte av enorma proportioner på gång", skriver IT-pedagogen och LIKA-experten Karin Håkansson på sin blogg. "Studenterna lär sig se möjligheterna att använda dator och internet som ett verktyg i klassundervisningen. Varför kanske ni frågar er? Jo för att vår målgrupp, unga människor mellan 5-19 gör det."

I bloggen skriver hon bl a konkreta tips om vad du kan behöva om du vill börja arbeta med IT i klassrummet. Tips från mig: Gör ett besök på hennes sida! Du hittar den här.

Nya möjligheter - Nya utmaningar

I torsdags samlades 35 lärare på KMH till LIKA-studiedag med tema "Nya möjligheter - Nya utmaningar". Den snabba tekniska utvecklingen och ökade tillgången till nya verktyg i utbildningen skapar nya möjligheter för lärandet. Samtidigt innebär utvecklingen nya utmaningar för våra lärosäten och lärutbildare.

Under studiedagen inspirerade lärarna varandra med goda exempel från utbildningen. Nya möten, spännande utvecklingsprojekt och utmanande idéer för lärande i musik och lärarutbildning presenterades. Det bubblar av energi och vilja bland lärarutbildarna, och det ger mig hopp.

Men det som framförallt gav mersmak är den reflekterande diskussion som blev synlig under dagen. Vilka lärandemål avseende värderingsförmåga och förhållningssätt behövs i lärarutbildningen på 2000-talet, i den alltmer internetifierade kultur som ger förutsättningar för mänsklig samvaro, kommunikation, vetenskap, praktik och konst?

I en DN-artikel 2007-10-08 av Simon Winter med rubriken "Datorerna rycker fram" diskuteras hur den nya teknikens framfart ställer till det för oss. Är det en risk eller en möjlighet att den nya teknikens sätt att "tänka och fungera" börjar styra oss istället för tvärtom?

Nätkulturer - så gammalt och så nytt!

Sitter och pysslar med Facebook. Vad är egentligen Facebook?

"-Det är som Neopets, fast för vuxna", säger mina barn 10 och 11 år gamla.




Jag har just fått en grön marsian från min ultradigitala lillasyster som tycker att mitt planetsystem är tomt.
Försöker förstå....ett eget planetsystem?

Hon hälsade mig välkommen med orden " -Välkommen till den verkliga världen syrran."

Hur människor tänker och varför de handlar som de gör har alltid intresserat mig. Jag har också alltid upplevt att klyftan mellan de nätkulturer som barn och ungdomar så naturligt tagit till sitt hjärta, och det avstånd vi vuxna visat, varit svårt att överbrygga. Varför?
Om vi fortfarande tror att digital kompetens handlar om att kunna datorer och officeprogram så är vi helt fel ute. Det finns oanade djup som här som är oerhört intressanta. Kom ihåg att "Ungdomarnas sak är vår!"

Som religionslärare på gymnasiet fascinerades jag av dessa filosoferande ungdomar som under etiklektioner diskuterade nätkulturer med brinnande intresse. Värdegrundsfrågorna har nog aldrig varit så viktiga som nu. Vilket brännande stoff att ta upp som lärare!

Lämna inte barn och unga ensamma i en värld som ibland måste förklaras och förstås från båda sidor. Indianerna var så visa, man måste gå i andras mockasiner för att förstå. Jag tar på mina och "addar" några marsianer till, den lille gröne ser så ensam ut på min planet...

Känner mig tacksam för forskare som Elza Dunkels som intervjuat 100 barn och ungdomar om just nätkulturer. Hon ger dessutom ut så mycket hon bara kan för att vi andra ska få veta mer.

Gå gärna till hennes sida påhttp://www.educ.umu.se/~eldu/

Ser fram emot att få läsa hur ni ser på det här!
Annika

EDEN - var var lärarutbildarna och studenterna?

Varför var inte lärarutbildarna och studenterna med?

EDEN konferensen 07 avslutades i fredags och på väg därifrån njuter jag av vädret som är lika milt som intresset för konferensen. EDEN – European Distans and E-learning Network håller årliga konferenser kring lärande. I år var alltså konferensen förlagd på Lärarhögskolan.


”EDEN-konferensen – en perfekt plats för utbyte av idéer och erfarenheter” skriver Lärarhögskolan och berättar entusiastiskt om konferensens stora Key note Stephen Heppell, brittisk professor som visar upp sin sida på Face Book där dottern lyckönskar pappa och också frågar efter hjälp med att inreda vinden.

Det är vad EDEN konferensen handlar om berättar Heppell i intervjun (http://www.lhs.se/LHS/Templates/News/Templates/NewsPage____6810.aspx)

Vi måste hjälpa varandra inte dela upp oss i ”vi” och ”dem”, fortsätter han.

Kanske har jag en av mina mer ”bråkiga” dagar för jag är inte alls imponerad av EDEN. För det första saknar jag lärarutbildare. Var är de någonstans? Vi är på Lärarhögskolan och av deltagarförteckningen är endast en bråkdel lärarutbildare. Men de finns i alla fall med. Värre är det med studenterna. De är i stort sett helt osynliga.

I samband med att vi presenterar KK stiftelsens satsning på IT i lärarutbildningen har vi bjudit in några studenter som får ge sin bild av hur de möter IKT i sin lärarutbildning. Det är få deltagare i Workshopen, som har den låååånga titeln "Developing Teachers for the 21C A Swedish large scale investment in teacher education will be presented and discussed, coordinated by the Swedish Knowledge Foundation". Diskussionen som följer är delvis mycket spännande men visst känns frågan om varför lärarutbildarna själva inte finns med relevant.

Studenterna berättar att de egentligen inte alls stöter på IKT på ett systematiskt och integrerat sätt men att de nu, efter att blivit inbjudna till EDEN börjar förstå att det här är ett fält som man sätter stort fokus på. De är rätt förvånade över att man kan organisera en hel konferens kring ett ämnesområde som de inte alls stött på i sin lärarutbildning.
De tycker också att vi borde föra den här dialogen med alla studenter i lärarutbildningarna. De framhåller också att inte alla "unga" är "digital natives".

Ja, jösses! Vi har mycket kvar att göra, tänker jag och känner mig för en stund ännu mer otillräcklig än vanligt!

Lärarutbildarna då… i alla fall de som jobbar på LHS, de är ju alldeles här brevid oss. Vi kan nästa känna lukten av dem. Var är de?

Jodå…de jobbar också på. De har så mycket att göra. Visst är det så – men vad är då meningen med dessa dyra, internationella konferenser? Om inte huvudmålgrupperna deltar i dialogen kan man ju undra hur valid den egentligen är. Vilka utbyter egentligen idéer och åsikter under den här konferensen? Inte tar vi del av studenternas i alla fall.
Jag får en känsla av ett gammalt nätverk med väl byggda klustergrupper som ser stora (personliga) vinster med att träffas under EDEN konferensen. EU pengar är en god växeldragare i sådana här sammanhang.

Jag tänker på forskningen som visar på att ju längre från den ordinarie verksamheten ett "projekt"/"en satsning" befinner sig - desto större chans har det att få finansiering. EDEN är en av alla dessa projektballonger som svävar omkring, högt ovanför den reguljära lärarutbildningen.

Många problem definieras under konferensen och alla är överens om att framtidens skola måste se annorlunda ut. Samtidigt ger man exempel på att inflytelserika personer fortfarande kan ifrågasätta om IKT egentligen hjälper lärandet. En keyotare talar om att "World Bank" är mycket skeptisk till om IKT verkligen stöttar lärandet. VA!!! Har man inte datorer på The World bank"?

Swooosh! Ibland känns det som om vi som jobbar för IKT i skolan – som ser IKT som ett språk, som ett verktyg som en kultur… vi måste skaffa fram ännu bättre ”bevis”…. för att det faktiskt också berör lärandet!!!

Konferenser i alla ära… med prominenta, internationella föreläsare och deltagare som talar om framtidens lärande är säkert bra – för praktikgemenskapens skull. Men om inte målgruppen finns närvarande riskerar praktikgemenskapen att bli så snäv att den blir ointressant för alla som är perifera deltagare och än mer för de som står utanför. Inte undra på då att man kan strunta i IKT och jobba på som vanligt.

Jag efterfrågar målgruppen och framför allt studenterna.

Bjud in dem och se för sjutton till att studenterna kan delta i föreläsningarna helt gratis!

Allt annat är dumt – tänker jag… och känner mig bråkig

Eva Fors