En gammal debatt som behöver föras igen!
DN (22/2 08) skriver om en förtvivlad pappa som vill varna andra föräldrar för Internet och Webbkameror. Hans 11 åriga dotter blev våldtagen av en 25 årig man vid ett möte. De hade etablerat kontakt på en community (hamsterpaj).
För de enskilda individerna som är drabbade av brottet, är detta givetvis en katastrof, om detta råder ingen tvekan.
Jag reagerar däremot på DN:s lilla ”tipsruta” för föräldrar som känner sig oroade över sina barns Internetanvändning. Där rekommenderas bl.a. att man ska placera datorn i ett rum så alla kan se vad som händer på skärmen. Den här debatten har förts på KK stiftelsens sida tidigare och jag tog då del av många kloka inlägg.
Min uppfattning är klar. Det är barnet som skall placeras i centrum och synliggöras – inte datorn med sin skärm per se.
Endast genom aktiva dialoger och stundom tufft närvaro, kan vi skapa de relationer som barn och unga behöver för att kunna utveckla den självkänsla och självkännedom som de behöver för att livsnavigera. Såväl i digitala som fysiska ”rum”.
Var intresserad! Våga fråga! Våga visa vad du själv kan och vad du är osäker på! Utforska tillsammans men låt också tillit växa.
Internet är en del av barns vardag idag och där ska de också ha rätt att vara själva, precis som i den verkliga världen. Vad är skillnaden? Det viktiga är att bry sig – och våga sätta gränser… våga vara vuxna!
Publika, vardagsrumsskärmar som står ”mitt i” skulle jag själv aldrig klara att hantera. Att skriva den här bloggen bygger på att jag har min dator i knät… helt för mig själv i min favoritfotölj, där ingen stör.
Min dotter kanske skriver på sin blogg just nu… det vet jag inte men jag ska fråga!
Eva Fors
DN (22/2 08) skriver om en förtvivlad pappa som vill varna andra föräldrar för Internet och Webbkameror. Hans 11 åriga dotter blev våldtagen av en 25 årig man vid ett möte. De hade etablerat kontakt på en community (hamsterpaj).
För de enskilda individerna som är drabbade av brottet, är detta givetvis en katastrof, om detta råder ingen tvekan.
Jag reagerar däremot på DN:s lilla ”tipsruta” för föräldrar som känner sig oroade över sina barns Internetanvändning. Där rekommenderas bl.a. att man ska placera datorn i ett rum så alla kan se vad som händer på skärmen. Den här debatten har förts på KK stiftelsens sida tidigare och jag tog då del av många kloka inlägg.
Min uppfattning är klar. Det är barnet som skall placeras i centrum och synliggöras – inte datorn med sin skärm per se.
Endast genom aktiva dialoger och stundom tufft närvaro, kan vi skapa de relationer som barn och unga behöver för att kunna utveckla den självkänsla och självkännedom som de behöver för att livsnavigera. Såväl i digitala som fysiska ”rum”.
Var intresserad! Våga fråga! Våga visa vad du själv kan och vad du är osäker på! Utforska tillsammans men låt också tillit växa.
Internet är en del av barns vardag idag och där ska de också ha rätt att vara själva, precis som i den verkliga världen. Vad är skillnaden? Det viktiga är att bry sig – och våga sätta gränser… våga vara vuxna!
Publika, vardagsrumsskärmar som står ”mitt i” skulle jag själv aldrig klara att hantera. Att skriva den här bloggen bygger på att jag har min dator i knät… helt för mig själv i min favoritfotölj, där ingen stör.
Min dotter kanske skriver på sin blogg just nu… det vet jag inte men jag ska fråga!
Eva Fors
Inlägg
