Jag har haft förmånen att delta i LIKA-projektet för min institutions räkning. Ett uppdrag som jag har gillat från början. Parrallellt med uppdraget har jag haft en grupp studenter som har fått vara med i min utveckling. Efter tre kurser har de blivit bekanta med interaktiva tavlor, de har arbetat med Geogebra, powerpoint, foto, excel, microsoft equation, program för mindmaps, filmer från youtube, länkar mm. Gensavaret har varit positivt och behovet att veta mer växer.
I kursen som pågår nu har de fått skriva utvärderingar kring IKT och lärande. En student menar att: "Jag anser att IKT borde vara en obligatorisk grundkurs för samtliga studenter som utbildar sig till lärare." Efter att ha arbetat med ett program för mindmap till en redovisning säger en annan student att: "Jag ska försöka använda mig av det på min vfu, där jag tidigare sett ett planlöst, tidskrävande surfande efter information… som oftast resulterat klippa och klistra utan källhänvisning."
I övrigt framkommer det att flera känner sig säkrare på att använda olika tekniska hjälpmedel inför en klass. Flera skriver om vikten av att hålla jämn takt med eleverna vad det gäller teknik och att lärare måste vara insatta i elevens värld för att kunna möta och skapa intresse i undervisningen. Studenterna menar också att utvecklingen går fort och att det kan vara tidskrävande att hålla sig ajour med olika program osv. De menar att behovet av IT-pedagoger är stort.
Interaktiva tavlor har varit en del av undervisningen i varje kurs. Studenterna uttrycker att de är väldigt nöjda med vad de har lärt sig. En student uttrycker sig så här: "Att den är en del av undervisningen både för lärare och mig som student under hela studietiden gör att jag lär mig på ett bra sätt. Att lärarna använder den på ett inspirerande sätt gör att jag lär mig mer och vill använda den. Det är däremot viktigt att den används som ett verktyg och att det inte bara blir fokus på den."
"Sedan lärarprogrammets början har jag lärt mig mycket om hur man kan använda IKT i undervisningen, då vi använt olika webb- och medieresurser i våra seminarier och redovisningar."
Även kollegorna har varit delaktiga i arbetet, både med att utbilda sig och med att utveckla kurser och integrera IKT i kursplaner. Behovet och viljan att delta är påtagliga, problemet är ofta tiden. För att ligga före annan planering har jag lagt ut 8 tillfällen till fortbildning under vt2010, med möjlighet till mer om behov finns.
Något annat som jag håller på med nu är att hitta bra kurslitteratur till olika kurser. Studenternas utvärderingar visar på vad vi har gjort och hur IKT har använts, om det kom till en teoretisk grund skulle det lyfta ett steg till.
Det skulle inte förvåna mig om några av mina studenter kommer att skriva examensarbeten med innehåll kring IKT och lärande!
tisdag 24 november 2009
onsdag 2 september 2009
IT i sig kan i sig inte...
förbättra elevernas lärande, däremot finns en stor pedagogisk potential om läraren har IT-kompetens och reflektera över sin roll samt över hur undervisningen ska kunna utvecklas med ny teknik. Det ökade IT-användandet inom distansutbildning, inom lärar- och förskol-lärarlyftet men också inom ordinarie undervisning, ställer också krav på pedagogernas digitala kompetens."
Så (politiskt) korrekt skriver Per Thullberg, GD vid Skolverket och undervisningsrådet Christina Szekely i Skolverkets bedömning - utvecklingsbehov avseende IT-användningen i skolan, på uppdrag av regeringen.
Formuleringen är inte ny. Det är nästan så att man förväntar sig att den ska stå där. ”IT i sig kan inte...” om man inleder så riskerar man inte att stöta sig med dem som annars lätt kan hävda att man har en icke kritiskt förhållningssätt till IT.
Själv är jag lika kritisk till IT som till analoga verktyg för informationshantering, kommunikation och administration. Om vi tar "boken" som exempel, som ofta är metaforen för kontrahenten till IT, så kan den i sig lika lite som IT förbättra elevers lärande.
Förslagen som de lämnar i slutet av rapporten bejakar jag och också motiveringarna till dessa. En nationell strategi skulle kanske kunna tjäna som ett viktigt växeldrag.
Något som man förståss inte nämner, för det är inte politiskt korrekt och hör inte heller hemma i den här typen av skrivningar, är att föreslå en Nationell strategi för Mod i skolan!
Att skapa förändringar innebär att ofta att man måste våga välja bort. Det talas om att INföra IT och genast uppfattas det som ett tillägg. Något "ytterligare" som skall IN i skolan. Något nytt som kräver att man förstår hur man ska handskas med det och som givetvis kräver att lärandet (den där mystiska processen) stärks.
Att som pedagog, rektor, kommun, lärarutbildare våga satsa på IT tycker jag visar på ett mod som är en av hörnstenarna inom utbildning.
Det digitala sociala samhälle som skolan idag ingår i men i stora avseenden inte är en del av kräver modiga medborgare. En modig människa är nyfiken och öppen samtidigt som hon är kritisk och självständig.
En nationell strategi för att införa lite mer mod på alla nivåer skulle sannolikt inte göra någon skillnad om det endast blir ett skriftligt dokument utan levande budbärare runt om i vårt avlånga land.
Vad som däremot kan göra skillnad är modiga skolchefer, rektorer och pedagoger som vågar välja bort en del av det traditionella för att med öppet sinne se vad som händer.
Blivande lärare, som examineras från Svenska lärarutbildningar, måste vara utrustade med mod för att gå ut och driva på förändringsarbetet i skolan. De ska med självklarhet efterfråga egen dator som arbetsredskap, fråga efter vilka kommunikationsforum skolan använder för att skapa dialog med föräldrar och det omgivande samhället. De ska efterfråga vilken strategi skolan har för vidareutbildning inom IT. De skall sist men inte minst peka på att de är utrustade med digitala kompetenser och färdigheter för att undervisa i 2000 talets skola och att de förväntar sig att kunna jobba utifrån detta och inte tvingas in i ett ”gamla strukturer” där deras nyvunna kunskaper riskerar att gå förlorade.
En modig, nyfiken människa skall premieras och det önskar jag att rektorer och skolchefer gör, varje dag när de möter nyutexaminerade lärare.
Om de inte gör det… fråga oss då, på lärarutbildningarna!! ”Vad ger vi och vad ger vi inte!” Ställ krav och rikta blicken framåt och upp!
Eva
Så (politiskt) korrekt skriver Per Thullberg, GD vid Skolverket och undervisningsrådet Christina Szekely i Skolverkets bedömning - utvecklingsbehov avseende IT-användningen i skolan, på uppdrag av regeringen.
Formuleringen är inte ny. Det är nästan så att man förväntar sig att den ska stå där. ”IT i sig kan inte...” om man inleder så riskerar man inte att stöta sig med dem som annars lätt kan hävda att man har en icke kritiskt förhållningssätt till IT.
Själv är jag lika kritisk till IT som till analoga verktyg för informationshantering, kommunikation och administration. Om vi tar "boken" som exempel, som ofta är metaforen för kontrahenten till IT, så kan den i sig lika lite som IT förbättra elevers lärande.
Förslagen som de lämnar i slutet av rapporten bejakar jag och också motiveringarna till dessa. En nationell strategi skulle kanske kunna tjäna som ett viktigt växeldrag.
Något som man förståss inte nämner, för det är inte politiskt korrekt och hör inte heller hemma i den här typen av skrivningar, är att föreslå en Nationell strategi för Mod i skolan!
Att skapa förändringar innebär att ofta att man måste våga välja bort. Det talas om att INföra IT och genast uppfattas det som ett tillägg. Något "ytterligare" som skall IN i skolan. Något nytt som kräver att man förstår hur man ska handskas med det och som givetvis kräver att lärandet (den där mystiska processen) stärks.
Att som pedagog, rektor, kommun, lärarutbildare våga satsa på IT tycker jag visar på ett mod som är en av hörnstenarna inom utbildning.
Det digitala sociala samhälle som skolan idag ingår i men i stora avseenden inte är en del av kräver modiga medborgare. En modig människa är nyfiken och öppen samtidigt som hon är kritisk och självständig.
En nationell strategi för att införa lite mer mod på alla nivåer skulle sannolikt inte göra någon skillnad om det endast blir ett skriftligt dokument utan levande budbärare runt om i vårt avlånga land.
Vad som däremot kan göra skillnad är modiga skolchefer, rektorer och pedagoger som vågar välja bort en del av det traditionella för att med öppet sinne se vad som händer.
Blivande lärare, som examineras från Svenska lärarutbildningar, måste vara utrustade med mod för att gå ut och driva på förändringsarbetet i skolan. De ska med självklarhet efterfråga egen dator som arbetsredskap, fråga efter vilka kommunikationsforum skolan använder för att skapa dialog med föräldrar och det omgivande samhället. De ska efterfråga vilken strategi skolan har för vidareutbildning inom IT. De skall sist men inte minst peka på att de är utrustade med digitala kompetenser och färdigheter för att undervisa i 2000 talets skola och att de förväntar sig att kunna jobba utifrån detta och inte tvingas in i ett ”gamla strukturer” där deras nyvunna kunskaper riskerar att gå förlorade.
En modig, nyfiken människa skall premieras och det önskar jag att rektorer och skolchefer gör, varje dag när de möter nyutexaminerade lärare.
Om de inte gör det… fråga oss då, på lärarutbildningarna!! ”Vad ger vi och vad ger vi inte!” Ställ krav och rikta blicken framåt och upp!
Eva
måndag 20 juli 2009
Implementering kräver sin tid
Implementering kräver sin tid, organisation och mycket tålamod.
Förändringen ligger i luften men varför ska det ta en sån tid? Otåligt vill man att alla ska förstå varför digital kompetens ska finnas lite överallt i en utbildning. Varför inte genomsyra utbildningen som det står i nya lärarutbildningsförslaget?
Varför är det inte så?
Nedan listar jag några exempel från den erfarenhet jag delar med många andra lärarutbildare och planerare på utbildningsförvaltningar samt den forskning som finns inom området.
Det krävs både ett uppfrån och ett nedifrån perspektiv.
Om en genomgripande implementering ska kunna ske måste alla i ledningen "vara med på tåget" och inse att de signaler som skickas uppifrån bör vara klara och instruktiva. Implementeringen bör ske systematiskt och är något som måste organiseras, planeras för samt följas upp inom organisationen. Detta är i sig en ledningsfråga.
Om implementeringen ska lyckas måste också lärarutbildarna vara med! De äger frågan och måste få syn på varför och hur man ska kunna undervisa med hjälp av IKT samt diskutera innehållsfrågan. Kompetensutveckling, kursutveckling, hjälp med kursplanearbetet mm kan vara ett steg på vägen.
Psykologisk och teknisk support.
Hur ser studenternas och lärarutbildarnas miljö ut? Har man planerat så att undervisning med hjälp av IKT blir en naturlig del i lärarutbildarnas och studenternas vardag? Då lärare undervisar som man blivit undervisad är detta en nyckelfaktor för framtida digital kompetens! Det måste också finnas en didaktisk teknisk support så lärarutbildarna känner att de vågar använda IKT samt någon som visar hur man gör. Psykologisk support, stöttning och hjälp att komma vidare är viktigare än man först insett. Det kan vara en hjälp att hela arbetslag utbildas samtidigt då de sedan finns för varandra. Enstaka experterter behövs men kan inte bära alla lärarutbildare själv. Det håller inte i längden.
Ett projekt kan bidra till en utveckling men för att få en hållbar utveckling måste moment byggas in i det kvalitetsarbete som pågår vid institutionerna. En digital kompetensansvarig kan hjälpa till att upprätthålla detta område och bidra till att ämnets aktualitet hålls vid liv med spets in i framtiden. Drömmen är att vi även får utökade möjligheter att forska i IT och lärande inom ämnesdidaktik, didaktik, specialpedagogik och pedagogik!
Både från lednings- och lärarutbildarhåll behöver vi alltså fundera över:
Student- och lärarutbildarmiljön: Är det idag/i framtiden genomförbart att undervisa med hjälp av IKT som det ser ut vid institutionen?
Stöd: Vilken support får lärarutbildare och studenter idag/i framtiden?
Kursplanearbetet: Finns IKT med?
Kompetensutveckling: Vilken plan finns för att kompetensutveckla lärarutbildarna i IKT? Vilken kompetens ska lärarutbildarna ha? Finns det mål t ex att alla lärarutbildare vid institutionen ska vara digitalt kompetenta om 3 år?
Digital kompetens: Vilken digital kompetens får studenterna vid institutionen idag/i framtiden?
Ansvar: Vem tar ansvar för våra blivande lärares digitala kompetens? Vilka organiserar, planerar och följer upp att digital kompetens blir en del som genomsyrar en modern lärarutbildning?
Sommarhälsningar från en processledare
måndag 18 maj 2009
14 lärosäten från Holland besökte KTH och LIKA projektet
Den 12 maj sken solen över KTH i Stockholm då 30 representanter från 14 olika lärosäten i Holland gästade LIKA projektet. De flesta var lärarutbildare, några var IT pedagoger och andra tillhörde universitetets/högskolans ledning. Alla var på något sätt knutna till Lärarutbildningen.
Av de frågor och kommentarer vi fick var det frågan om LIKA projektets systematiska integrering av Digital kompetens, som många återkom till.
En ung IT pedagog, som i huvudsak ägnade sig åt att kompetensutveckla lärarutbildare, kom fram till mig efter presentationen och sa:
"I really try to make myself unemployed! I think you're on the right track, trying to integrate instead of having IT and computers as something at the side."
Det han säger är intressant! Det sades också för 10 år sen men tiden jobbar för "oss" i det här läget. Många är visa efter floppen med svindyra Datorkörkort, en satsning som Sverige var långt ifrån ensamma att genomföra.
De mest spännande samtalen fördes nog i bussen och T-banan på väg till Rösjöskolan som visade hur de arbetade med interaktiva tavlor (Active Boards).
Efter besöket sa någon spontant:
"Wow, but that school has got quite a lot of money"
Jag tror han/hon är fel på det! Rösjöskolan har, gissar jag, vare sig särskilt mycket mer eller särskilt mycket mindre pengar än annan jämförbar skola. De har däremot bestämt sig för att systematiskt arbeta med dessa tavlor.
Vad som bekymrar mig är det "vaga" svar jag fick av rektor, Mikael Gustafsson, på frågan hur de kritiskt diskuterar användningen av tavlorna. Den kritik som riktas den här sortens undervisningsmetod och teknikstöd.
Men, han var stolt över sin skola. Rektor Mikael och det är viktigt! Och hans elever kunde t.o.m matcha några spänstiga lärarutbildare i basket trax innan det var dags att återvända till Stockholm.
Jag hoppas vi kan få till ett utbyte med Holland och återkommer om det! Annars får jag väl åka dit ändå och se Van de Man spela i sin Röd/vit/blåa landslagströja... det är så långt till Madrid och dessutom är jag Barca fan!
Hur kommer det sig att Holländska män ofta är så snygga? Det verkar som om det lilla landet i många fall tycks plocka ihop det bästa av det bästa.
/eva fors
onsdag 6 maj 2009
Oj, det blåser på Kåres blogg!
LIKA projektet har fått draghjälp av blogg diskussionen som uppstått sedan Kåre Bremer i sin blogg på Valborg skrev om söktrycket och i texten uttryckte att det höga söktrycket till två fristående kurser vid högskolan i Jönköping (fotografi och bildbehandling) delvis hängde samman med att ”…studenterna vid dessa kurser gratis förses med dyrbar programvara.” Läs mer på http://blogs.su.se/kbrem/20090430/
Först ut att kommentera var Mattias, som leder kurserna. I sin kommentar välkomnar han alla som vill se varför Jönköping lyckats till LIKA projektets föreläsning den 19 maj kl. 13.00, där också Stefan Hrastinski Uppsala Universitet medverkar. Se inbjudan på LIKA projektets wiki
http://lika.pbworks.com/
Mattias skriver bl.a. i sin kommentar:
”Framgången i Jönköping kommer från ett modernare sätt att nå ut till nya och äldre målgrupper. Främst inom visuell kommunikation som många kan, vill eller måste lära sig i vårt nya digitala samhälle. Vill man inte se varför Jönköping har lyckats så kommer man förlora. Vill man se så kan man det i sem.salarna i Aula Magna, 19 maj kl13:00. Arrangör Annika Hössjer. Mvh / Mattias , kursvansvarig Visuell kommunikation samt Digital bildbehandling, Högskolan i Jönköping.
Vill du också vara med och lyssna till och diskutera kreativ användning av Webben i högre utbildning? Kom! Men det är ont om plats - så säkerställ att du är anmäld!
Anmälan till Eva Fors, eva.fors@gih.se eller till annika.hossjer@upc.su.se
Först ut att kommentera var Mattias, som leder kurserna. I sin kommentar välkomnar han alla som vill se varför Jönköping lyckats till LIKA projektets föreläsning den 19 maj kl. 13.00, där också Stefan Hrastinski Uppsala Universitet medverkar. Se inbjudan på LIKA projektets wiki
http://lika.pbworks.com/
Mattias skriver bl.a. i sin kommentar:
”Framgången i Jönköping kommer från ett modernare sätt att nå ut till nya och äldre målgrupper. Främst inom visuell kommunikation som många kan, vill eller måste lära sig i vårt nya digitala samhälle. Vill man inte se varför Jönköping har lyckats så kommer man förlora. Vill man se så kan man det i sem.salarna i Aula Magna, 19 maj kl13:00. Arrangör Annika Hössjer. Mvh / Mattias , kursvansvarig Visuell kommunikation samt Digital bildbehandling, Högskolan i Jönköping.
Vill du också vara med och lyssna till och diskutera kreativ användning av Webben i högre utbildning? Kom! Men det är ont om plats - så säkerställ att du är anmäld!
Anmälan till Eva Fors, eva.fors@gih.se eller till annika.hossjer@upc.su.se
måndag 27 april 2009
Blogs, Twitter, Podcasts in i Engelska läroplanen
Se artikel http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2646427.svd
Bra! Bra! Bra!
Men visst är det bekymmersamt att 2009 behöva läsa att
”… eleverna ska inte längre bara lära sig rättstavning utan också hur man använder ett rättstavningsprogram på datorn.”
Det borde vara en självklarhet sedan år tillbaka!
Några fick tydligen ångest, får man förmoda, eftersom departementet tvingades skicka ut en pressrelease där de meddelade att engelska små barn även i fortsättningen skall lära sig historia!!
Vilka är det som nojar ur – så fort konkreta förändringar som går i takt med tiden föreslås inom ramen för skolan? Hur kommer det sig att vi nästan har ett ”sakralt” förhållningssätt till skola och kunskapande? Snälla kommentera!!
Digitala kompetenser, i dess dynamiska form, är en nödvändighet för framtidens samhälle, det är ”många” överens om. Trögheten i skolan måste tolkas som något annat än rädsla för ”datorer per se”.
Personligen tror jag trögheten är ett uttryck för osäkerhet och rädsla på ett institutionellt samhällsplan. Arenan för kunskapande har brutits loss! Ett gigantiskt isberg som flyter fritt och som i oroande takt smälts ner i det stora djupa kunskapshavet… som ägs av ingen!
Global-knowledge warming!!
Eva
Bra! Bra! Bra!
Men visst är det bekymmersamt att 2009 behöva läsa att
”… eleverna ska inte längre bara lära sig rättstavning utan också hur man använder ett rättstavningsprogram på datorn.”
Det borde vara en självklarhet sedan år tillbaka!
Några fick tydligen ångest, får man förmoda, eftersom departementet tvingades skicka ut en pressrelease där de meddelade att engelska små barn även i fortsättningen skall lära sig historia!!
Vilka är det som nojar ur – så fort konkreta förändringar som går i takt med tiden föreslås inom ramen för skolan? Hur kommer det sig att vi nästan har ett ”sakralt” förhållningssätt till skola och kunskapande? Snälla kommentera!!
Digitala kompetenser, i dess dynamiska form, är en nödvändighet för framtidens samhälle, det är ”många” överens om. Trögheten i skolan måste tolkas som något annat än rädsla för ”datorer per se”.
Personligen tror jag trögheten är ett uttryck för osäkerhet och rädsla på ett institutionellt samhällsplan. Arenan för kunskapande har brutits loss! Ett gigantiskt isberg som flyter fritt och som i oroande takt smälts ner i det stora djupa kunskapshavet… som ägs av ingen!
Global-knowledge warming!!
Eva
onsdag 4 mars 2009
Lärarutbildningsutredningen -
Vad ska ingå i vårt remissvar?
Nu sitter några inom LIKA för att formulera sig kring lärarutbildningsutredningen och i sann demokratisk anda vänder jag mig till er som läser vår blogg.
Vad ska ingå i vårt remissvar?
Nu sitter några inom LIKA för att formulera sig kring lärarutbildningsutredningen och i sann demokratisk anda vänder jag mig till er som läser vår blogg.
- Vilket innhåll tycker du är viktigt att få med i ett remissvar?
I vårt projekt koncentrerar vi oss på hur digital kompetens kan komma in på olika sätt i lärarutbildningen. Det sitter mängder av kompetenta personer och formulerar sig kring andra viktiga delar men vi skriver utifrån vårt perspektiv.
För oss är det viktigt att en ny lärarutbildning också utbildar lärare som är familjära med att använda IKT i ett didaktiskt sammanhang där lärandet och eleven är i fokus. Hur kan vi formulera oss på bästa sätt kring detta?
- Hur kommer digital kompetens in på ett naturligt sätt i en ny lärarutbildning?
Jag ser fram emot era inlägg!
/Annika :-)
fredag 23 januari 2009
En förväntansfull januariblogg...
Nu har snart januari passerat och visst undrar man varför tiden alltid måste gå så fort...
Igår träffade vi de nya digital kompetensansvariga vid alla utbildningsvetenskapliga institutioner (SU), GIH, KTH och KMH. Vi blev 25 personer och det blev en intressant eftermiddag. Vi fick möjlighet att dela de förväntningar vi har inför framtiden.
Jag har en dröm...
Visst känner ni igen orden...
Är det förmätet att använda dem när man talar om digital kompetens och inte grundläggande mänskliga rättigheter? För mig är det dock en rättighet att våra barn- och ungdomar får lära sig med hjälp av den digitala verklighet vi faktiskt lever i. Det är deras rätt att inte skolan, och lärarutbildningen, lever ett så separat liv utanför samhället att utanförskap hotar vissa elever. För mig är det här en av de märkligaste klyftor vi upplevt (utbildningshistoriskt) under skolans existens. Undrar vad Dewey m fl hade tänkt? Om jag lyssnar riktigt noga kan jag höra hans viskande röst som talar om demokratisk fostran, learning by doing... Vad betyder det för oss idag? För politiker? För eleverna som e-medborgare? För lärarutbildare?
Erfarenhetsutbytet är ytterst värdefullt och jag önskar också få med skolor som använder IKT i sin vardag.
Vi hörs!
Nu har snart januari passerat och visst undrar man varför tiden alltid måste gå så fort...
Igår träffade vi de nya digital kompetensansvariga vid alla utbildningsvetenskapliga institutioner (SU), GIH, KTH och KMH. Vi blev 25 personer och det blev en intressant eftermiddag. Vi fick möjlighet att dela de förväntningar vi har inför framtiden.
Jag har en dröm...
Visst känner ni igen orden...
Är det förmätet att använda dem när man talar om digital kompetens och inte grundläggande mänskliga rättigheter? För mig är det dock en rättighet att våra barn- och ungdomar får lära sig med hjälp av den digitala verklighet vi faktiskt lever i. Det är deras rätt att inte skolan, och lärarutbildningen, lever ett så separat liv utanför samhället att utanförskap hotar vissa elever. För mig är det här en av de märkligaste klyftor vi upplevt (utbildningshistoriskt) under skolans existens. Undrar vad Dewey m fl hade tänkt? Om jag lyssnar riktigt noga kan jag höra hans viskande röst som talar om demokratisk fostran, learning by doing... Vad betyder det för oss idag? För politiker? För eleverna som e-medborgare? För lärarutbildare?
Erfarenhetsutbytet är ytterst värdefullt och jag önskar också få med skolor som använder IKT i sin vardag.
Får jag ha en dröm till? Då skulle ämnesdidaktiskt forskning kopplat till digital kompetens få vara en del av institutionernas vardag! Vi behöver kunna ge våra oerhört kompetenta didaktiker inom lärarutbildningen, tillsammans med alla erfarna lärare på fältet möjlighet att på ett kritiskt reflekterande sätt forska om vad, hur, när och varför IKT ska användas i undervisningen.
Till sist vill jag rekommendera Stefans Pålssons blogg där många klokheter blir sagda. Han tar även upp hur det går för Norges lärarutbilning och deras satsning på digital kompetens. Här kan vi lära oss saker! http://blogg.skolutveckling.se/omvarld/?p=135
Vi hörs!
måndag 5 januari 2009
Nät och skola för alla - trötta som pigga !
"M vill ha nätskola för skoltrötta" läser och hör jag, så här i nystartstider...
http://nyhetskanalen.se/1.792184/2009/01/04/m_forslag_natskola_for_skoltrott
Bra! är min första tanke! Särskilt som man tydligen har goda erfarenheter av liknande satsningar från såväl England som Nya Zeeland.
Men vad menar moderaterna med Skoltrött? är min andra tanke...
Jag koncentrerar mig på inslaget som jag ser på TV4 lokala nyheter Stockholm ang utspelet (090104) och på en kort artikel i DN, s. 17 090105.
"Om inte eleverna kommer till skolan, så kanske skolan får komma till eleverna" säger Mats Gerdau, som är ordförande i Moderaternas arbetsgrupp. (För skolfrågor? Det har jag inte kollat).
Han är på rätt spår... men det är också Metta Fjelkner som klokt säger att man måste gå på djupet med de problem som ligger bakom att eleven inte är i skolan.
Jag skulle vilja tillägga att det inte räcker med att vara i skolan för att kunskapa. Genom närvaro praktiserar och utvecklar givetvis den enskilde massor av generiska kompetenser. Kunskapande bygger på relation, kommunikation, motivation och en hel del andra ingredienser. Om nu inte skolan, i dess traditionella form, kan "fånga" alla elever, så bör andra former prövas. Nätet är en an dessa, tycker jag.
Det som verkligen oroade mig var en intervju med en tonårig kille på en spelhall som inte tror att Nätskolor skulle fungera för skoltrötta. Han motiverade med att "man skulle bara sitta och spela och chatta och så... ingen skulle nog plugga".
Varför säger han så?
Jag tror att svaret finns i den bild han har av skola och lärande. Det blir uppenbart att skolans strukturer är så väl konstituerade att brytandet av dessa är den första utmaningen. För väldigt många är bilden av skola och lärande att "Göra X antal uppgifter på X tid och redovisa dina kunskaper om dessa i X form".Det är bilden av kunskap som något som kan bockas av och visas upp som dominerar. Oavsett om vi som arbetar med lärande och kunskapande vet att det görs väldigt mycket i skolan för att individanpassa och gå utanför det traditionella för att nå de förväntade målen som styrdokumenten skriver fram.
Nätet borde vara en självklar del av skolan idag, såväl för trötta som för pigga! Det är inget komplement utan en del av grundstrukturen, vilket gör att vi står i en tid av omformning. Vi är på väg att omformulera vad kunskap är och hur den fångas, bemästras, utvecklas osv. Delad kunskap är verklig kunskap, menar vissa. Annars kan den inte utmanas och ifrågasättas! Detta påstående utmanar slutna salstentor utan tillgång till när och kommunikation.
Jag skulle vilja nå den där killen NU!! Plong!! Spelhallschatt...
Fantiserar….
"- Eva, från GIH här...såg dig på TV4 lokal news nyss... kan du snacka en stund?"
"- Who??"
"Lärare som jobbar med att lära lärare använda IT i undervisningen...fast mest är jag en gammal hederlig gympalärare...kan berätta mer när och om vi ses… jag vill veta mer om varför du inte tror på Nätskolor för skoltrötta... har du tid?"
"- hmm, strange... men okido då…Alltså, ja bara tror inte på grejen... de blir spel o chatt å inge plugg...så... ja, ja tro det är kört!"
"-Ok... ingen skola alls för dig då?"
"-he he... nej helst inte...!"
"-Du kan ju redan en hel del...så det går nog bra ändå... skulle vilja lära mig lite av dig... vad kostar det?"
"-??"
"-Spela lite...ja är helkass! Kan jag träffa dig på hallen så kan du visa mig lite..."
"Ok, det verkar helknäppt... Du kan pröva på spelaworldofworldcraft.com, jag kan ge dig lite tips… men kom hit så kan vi snacka..."
Så... skulle vi boka en tid och jag skulle bomba honom med frågor...
Vad är det som trollbinder? Hur tar han sig an utmaningar och svårigheter? Är det alltid kul (att spela)? Måste det alltid vara kul? Vad är det som är kul egentligen? Det som är lätt eller det som först är svårt och sedan bemästras och blir lätt? Belöning och eget ansvar? Hur ser han på det? Vem kan han prata fram tid med? Hur långt är hans framtidsperpektiv? Ett år? Sex månader? Vad har han för drömmar?
...så skulle vi hålla kontakt...och jag skulle få honom att jobba för ett VG i mitt ämne Idrott och hälsa... för det spelande han gör virtuellt skulle jag visa att han har nytta av i det fysiska rummet. Han skulle se att han blev ännu starkare och uthålligare såväl virtuellt som fysiskt genom att våga välja och ta sig an nya utmaningar och erfara nya svårkula saker.
Nätet skulle vara vårt kommunikationscentrum, vår skola, vår gympasal..
För när allt kommer kring bygger det på relation och kommunikation...
det är jag säker på att jag hittar om jag söker på erfarenheterna från England och Nya Zeeland - och just detta att PLONG! vara där - det är det som är det stora med "tekniken".
Tekniken i sig kan aldrig göra oss pigga - endast vår relation i den, till den och genom den!
Eva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
